En arbetsplats där alla inte har möjlighet att arbeta hemifrån.

Fast det är nog lite orealistiskt att förvänta sig att arbetsgivaren ska acceptera.

Att det inte fungerade för denna person och hen sa upp sig märkte vi ju, men du kan ju inte anklaga arbetsgivaren för att neka. Arbetsgivaren är i sin fulla rätt att säga nej.

Tråkig situation men tycker det är lite väl mycket anklagan mot arbetsgivaren i det här fallet.

Jag tolkar inte nånting i det du säger som avundsjuka. Hen behöver ändring i vardagen men kan inte få det på sitt nuvarande jobb. Och måste tyvärr då säga upp sig
Hade ju lika gärna kunnat titta på en annan lösning, som t.ex. att satsa på nått annat ett halvår och komma tillbaka till jobbet när dom flyttat hem igen.

Olika behandlad på en arbetsplats är såklart ett problem. När det gäller distansjobb så borde samma regel gälla alla. De som är behov att fysisk göra saker på sin arbetsplats får dock svårare, men det finns även lösningar där.
Jag har själv lånat med mig hårdvara hem, så jag kan göra saker saker hemma som jag egentligen skulle behöva åka till kontoret. Och det går faktisk be folk på kontoret göra lite saker emot att man hjälper dem. (plugga i en strömsladd, nätverkskabel)

Min ditt exempel så är det ytterst få som kan få flytta väldigt långt bort, detta av den anledningen att det finns hur många orsaker som helst som är att man skulle behöva komma dit fysisk. Detta med kort varsel. En person som inte klarar av detta blir mindre attraktiv på arbetsplatsen. Så en person som vill jobba 100% hemifrån, men supersnabbt kan ta sig till jobbet. Är otroligt bättre än en person som säger att den kan enbart jobba hemifrån, om den skulle behöva ta sig till jobbet eller en kund, så behöver den ha väldigt många dagars förvarsel om detta.

Sedan avundsjukan. Jag har de senaste 10 år - de 2st sista lagt mellan 15-20h i veckan på att endast ta sig till och från arbetsplats, det är sitta på buss och tåg, vänta etc. Såklart att man var avundsjuk på de som slapp detta. Man kan vara avundsjuk på mycket.
Jag vet folk som är gift, har barn bor på landet i ett hus de äger som inte kan ta det jobb de vill, för det är så ont om tekniska jobb där de bor.

Så jag påstår distansjobb öppnar upp, såklart folk som har köpt svindyra bostäder i storstäderna inte tycker det är rättvist att de nu ska konkurrera om jobb med landsbygdsbor, men sånt är livet.

Sist såklart seniorer inom allt får fördelar. Men det folk får göra är att bli bättre.
Jag själv med många har numera rätt att arbeta hemifrån som ett grundkrav, gillar inte arbetsgivaren detta kravet. Så är det bara att byta till någon av alla de arbetsgivare som konstant försöker locka över mig. Och det är förhoppningsvis så utvecklingen kommer gå.
De företag som har dåliga regler för anställda får ta konsekvenserna.

*edit*
Det finns olika arbetsplatser. Jobbar man t.ex. på Volvo så har man säkert kontakt med hur många som helst på Volvo. Men min bild är idag att allt fler jobbar med allt fler personer på helt olika företag och helt olika i landet.
Enligt vissa borde man då bygga en megastor byggnad där alla företag samlas i eller något. Annars blir det att man har distanskommunikation och arbetar distans med varandra.
Detta med att man ska samlas i samma rum som kollegor på samma företag som inte ens jobbar inom samma projekt bara för att... (jag vet inte, det känns så otroligt dumt)

Tycker det är helt ok ifall man kan jobba från hemmet.
Är själv en produktionsnära tjänsteman så jag måste vara på jobbet alla dagar i veckan.

Dock så stör jag mig på att flera hör av sig till mig att jag kan göra vissa av deras uppgifter bara för att jag är på jobbet och de sitter hemma just denna dag. Obs, det är inte mina arbetsuppgifter jag pratar om!
Hänt några gånger de senaste året.
Vad tycker ni andra om detta beteende?

Exakt samma problem fanns innan också om man jobbade på ett företag som finns olika ställen i landet. Att folk i ett annat kontor ville att man skulle göra saker åt dem. Och inte minst personer som är ute på fält, man brukar skämtsamt säga att när du ändå är där på plats kan du inte göra något som typ tar en vecka att utföra.

Men man måste såklart hålla ner på sakerna och låta andra få tidrapportera på denna uppgift. Om någon varannan vecka vill att du ska resa från stolen gå 10m och stoppa i en strömkontakt så är det inte mycket att klaga på. Men ska du göra en massa administrativa saker som tar kanske 30 minuter per vecka, så bör du prata med chefen om detta så du får tidrapportera på administrativa saker.

Man ska självklart ha koll så man kan göra sina arbetsuppgifter hemifrån. Är det något man måste göra från kontoret så åker man väl in?

Det beror på. Det kan vara en så basic sak som att be någon stoppa i en vägg, nätverkskontakt. Och det är ofta sånt folk på kontoret får göra. Men det är absolut ingen skillnad om den som ber sitter hemma hos sig, på ett annat kontor i världen eller på planeten mars.

Det enda är såklart att det är mer självisk att störa folk för att man sitter hemma. Jag ser det lite som att det är självisk att störa folk på teams för mycket med problem som man kan lösa själv. Det blir då en balansgång.
Det tråkiga är dock såklart att säg att man är 100 personer på kontoret, 50% jobbar hemifrån. Dessa ber någon utföra saker väldigt sällan, sett till var och en inte mycket.
Den person de dock väljer är en som de vet ofta är på kontoret och hjälpsam. Denna person kan få väldigt massa småsaker att göra. Men detta får tas med cheferna.
En lösning är såklart att bara låta personen på kontoret få tidrapportera på administrativa uppgifter och klumpa ihop alla småtider.

Kan nämna att det är inte sådan basala uppgifter som att plugga in en nätverkskabel.
Jag blir störd och måste omplanera mitt jobb!

När det rent allmänt kommer till att inte gilla sitt jobb, problemet där för många är kanske att det inte är lätt att byta jobb? För många är det svårt att hitta jobb. Man brukar ju prata om "jobba för brödfödan", dvs att många kanske har ett jobb dem egentligen inte gillar, men dem tar ansvar för sin ekonomi och barn / familj genom att jobba kvar ändå, någon måste ju försörja för att inte kastas ut från hus och hem.

Om så är fallet, så kan man förstås diskutera om såna personer borde utrycka sina skarpa åsikter lite och gnälla på sitt yrke med rätta, eller om dem bara borde hålla truten och jobba på.

Jag tar egentligen inte riktigt part här, bara lite tankar från min sida, alltid bra med lite olika infallsvinklar i en debatt

Man får ogilla sitt jobb, men ogillar man det till den punkt att man kräver att andra också ska ha det lika dåligt så finns det 2åriga yrkesutbildningar med CSN som man kan ta.

Jaha, fattade inte att det var avundsjukan du syftade på. Ja där är vi 110% överens.

Mycket är bra med hemmajobb, dock ett helvete att leda på distans så man förstår varför det är en av de mest efterfrågade kurserna inom ledarskap nuförtiden

Det blir väldigt mycket samtal/teamsmöten och mail hela dagarna pga man försöker hålla koll på sina medarbetare och deras hälsa.
Väldigt lätt att missa uppenbara tecken på stress när man inte ser personerna dagligen så man märker inte skillnaderna under tid.

Sen att omställningen till teams och hemmaarbete har skapat ett hemskt mötesklimat då det numera är standard att ett möte börjar hel eller halvtimme och nästa börjar samma minut.
Man tappar helt all reflektionstid som man hade när man tog sig till nästa möte.

Jag gillar möjligheterna och öppenheten. Men beroende på vilket typ av jobb man har så blir det väldigt svårt att enbart köra hemmaarbete.

Sen en annan aspekt är kunskapsöverföring, mentorskap och liknande delar blir mycket svårare digitalt. Om en nyanställd kommer in och alla sitter hemma. Då blir det ett mycket större hopp att ringa till en person för att be om hjälp.
Samma gäller om man är medior i sin yrkesroll och man jobbar mycket med de seniora i samma roll. Via distans så sitter alla och jobbar för sig själv. Lättare att jobba tillsammans och lära av varandra på plats.

Vi börjar sätta upp mål för att vara mer och mer på plats. Men vi kommer aldrig kunna tvinga någon, då tappar vi folk. Vi är ett stort bolag med många avdelningar som jobbar tillsammans. Om man inte är på plats missar man ofta interna spontana sälj/samarbeten.

Finns oändligt att skriva om detta

Men med det sagt så sitter jag på kontoret 4 dagar i veckan och hemma 1 dag. Men jag får panik om jag inte lämnar hemmet lite nu och då. Blir också tyvärr arbetsnarkoman när jag sitter hemma och jobbar. Kan lätt jobba från 6:30 - 19 på dagarna när jag sitter hemma bara för att man har datorn i närheten och man har fastnat i ett flow.

Då är det bättre att stänga ner och åka hem när dagen är slut

Om ett distansarbete inte har någon process för hur man hanterar nyanställda så blir det pannkaka, ja. Distansarbete ställer högre krav på ordning.

På mitt förra jobb körde vi 100% distans. Aldrig varit med om ett mer sammansvetsat team. Men det kräver lite insatser. Det går inte att tuffa på som vanligt och tro det ska lösa sig. Då blir det som du beskriver.