Testpilot: AOC 24G2SPU – Full HD för massorna, igen

Inledning

AOC har återigen uppdaterat sin budgetmodell i 24G-serien. Namnet till trots, är de nu inne på sin tredje iteration av denna modell. Om jag bortser från lite kontroverser med att de tidigare ändrade panel utan att ändra modellnamn på 24G2-serien (icke SP – förvirrande jag vet), har tillverkaren denna gången gjort det rätta och ändrat modellnamn i och med 24G2SPU.

Jag har testat två av dessa versioner, varav C24G1 var först ut med en krökt VA-panel på 144 Hz. Nästa modell blev 24G2U som då var uppgraderad till en IPS-panel på 144 Hz. Det går inte att påstå att denna tredje iteration kommer med några större uppgraderingar mer än att vi nu erbjuds en IPS-panel på 165 Hz – 21 Hz extra, ställt mot sina föregångare.

Personligen gillar jag generellt AOC som skärmtillverkare eftersom de ofta är pragmatiska med sina modeller. 24G2SPU är inget undantag till den devisen. Det är en budgetorienterad skärm med fina specifikationer, smakfull design och ett bra stativ. Panelen som de satsar på i denna generation är också riktigt kompetent, och budget behöver inte betyda att man måste tumma på bildkvaliteten längre.

Häng med så ska jag dyka ned i hur denna modell är, och kanske blir det tydligare om den kan varit något för dig.

Specifikationer

Det är inte mycket nytt under huven när AOC itererat för tredje gången. Återigen handlar det om en 8-bitars IPS-panel i FHD-upplösning. Uppdateringsfrekvensen går från 144 Hz upp till 165 Hz, en blygsam uppgradering. Responstider har inte blivit bättre, i alla fall inte på pappret, och det är fortfarande 4 ms GtG eller 1 ms MRPT. Även denna modell stödjer variabel uppdateringsfrekvens i form av AMD Freesync och Nvidia G-sync Compatible.

Kontrastförhållandena är som förväntat för en IPS-panel kring 1 000:1, ljusstyrkan är också IPS-typisk kring 300 cd/m². Färgrymden är rätt imponerande och heltäckning av sRGB och nära på heltäckande DCI-P3 utlovas.

Det erbjuds många anslutningsalternativ i form av HDMI (1.4), Displayport (1.2), och fortfarande år 2022 erbjuds VGA. Av alla utdöda kommunikationsformer så känns en analog videostandard som den mest icke-efterfrågade idag, men vad vet jag. Modellen erbjuder USB-hubb med fyra stycken USB Type-A 3.2 Gen 1, varav en är gulmarkerad. I vanlig ordning innebär det att det ska gå att ladda ur den porten öven när bildskärmen är avstängd. Det sitter dessutom ett par högtalare integrerade, på häpnadsväckande 2 watt styck.

Dessa kan närmast beskrivas som okej, i brist på absolut ingenting annat. Priset för verkar dessutom också ligga högre än föregående modell, vilket är märkligt. Det kan handla om att marknaden inte riktigt har stabiliserat sig än och jag förväntar mig att denna bildskärm går ned något i pris med tiden, om inte inflation och världskrig fullständigt ställer allt på ända.

Design och funktion

Eftersom det här är tredje generationen, beroende på vad man räknar in som generation, är designen inget nytt utan känns igen från dess föregångare: Minimalistiskt med röda accentuerande detaljer såsom den tvärgående röda linjen, som pryder nedre delen av bildskärmen.

Hårda raka linjer på stativet följs upp av röda detaljerna på baksidan av både skärmen och stativet. Noterbart är att det inte heller denna gång erbjuds någon som helst RGB-funktionalitet. Den med aspirerande disco-ambitioner göra sig icke besvär. Jag fortsätter att uppskatta designen. Den är smakfull, enkel, men ger ändå en liten blinkning om att det handlar om en spelinriktad skärm.

Som jag har påpekat i tidigare piloter gällande äldre modeller i samma familj, är det enbart en illusion av en helt ramlös design då det löper en cirka 5 millimeter tjock svart ram innanför den fysiska ramen. När skärmen väl är igång så upplevs ramen tjockare än vid släckt läge.

Kvar är också det utmärkta stativet. Det äter lite skrivbordsyta men i gengäld så är bildskärmen mycket stabil och är inte alls särskilt känslig för vibrationer eller stötar. Den stödjer höjdjustering, vinkel fram och bak, samt rotation i 90 grader vilket gör att skärmen kan stå i högläge för att användas till att läsa långa texter och liknande.

För den som gillar att ha det rent och snyggt erbjuder AOC en begränsad hjälp i form av en kabeltunnel i stativet. Det håller ju åtminstone mestadels av sladdarna inom samma härad.

On-screen display (OSD)

När det kommer till inställningsmjukvaran i bildskärmen så är den helt okej. Den gör sitt jobb och det mesta i inställningsväg finns som förväntat. Ljusstyrka, RGB-justeringar och diverse gamma-inställningar är där, vilket är utmärkt för att ordentligt kalibrera skärmen.

Givetvis går det också att ställa in olika nivåer för rörelseoskärpa för att pressa pixlarna till snabbare nyansskiftningar. Det finns fyra nivåer: Off, Weak, Medium och Strong. Jag går igenom hur dessa presterar lite längre ner under kapitlet Spelprestanda.

I övrigt finns det också Shadow Control som enbart gör mörka partier i bilden ljusare, Low Blue Mode som reducerar det blåa ljuset i bilden som då kan användas på kvällarna, för att inte störa dygnsrytmen. Sen finns det hårkors, FPS-räknare och lite annat trams som jag personligen inte bryr mig mycket om. Är ni intresserade så kan ni läsa mer om det på deras webbplats.

Tyvärr återkommer samma menystyrning som för tidigare modeller. Jag har klagat på denna i samtliga tester jag har gjort och nu är inget undantag. Det är en rad med fem knappar på undersidan som är fruktansvärda att hantera eftersom logiken är så svår. Snälla AOC, designa en joystickvariant. Det finns redan på deras dyrare modeller och 2022 är det dags att låta detta få komma till budgetsegmentet. Dumsnålt och frustrerande.

Bildegenskaper

AOC 24G2SPU må vara en produkt för den med lite tunnare plånbok, vilket i nuvarande tider bör vara en ökande skara människor, men det innebär inte att man behöver tumma på färgåtergivningen.

Min mätning direkt ur lådan efter installation visar att den marknadsföring som AOC använder sig av delvis stämmer när det kommer till vilket färgomfång som 24G2SPU är kapabel till. Gällande sRGB så presterar den utmärkt och klarar av 100 procent.

Enligt AOC:s webbplats ska modellen klarar av 89 procent av Adobe RGB, men så är inte fallet. Dock klarar den av mer än utlovat när det kommer till DCI-P3 med sina 90 procent kontra 89 procent utlovade. I fallet med DCI-P3 kan det mycket väl falla inom felmarginal, då alla paneler garanterat blir samma. För Adobe RGB verkar det bara ha blivit fel helt enkelt, vilket också är logiskt då Adobe RGB har en annan omfattning av färgspektrat än DCI-P3. Att få exakt samma värden på dessa är inte sannolikt, även om det tekniskt är möjligt.

Skärmanalys - Okalibrerad

De utlovade 300 cd/m² finns här och lite mer därtill. Med reglaget ställt på max uppnås nästan 400 cd/m², mer exakt 389 cd/m². Även kontrastförhållandet går att lita på då enbart absolut lägsta inställningen faller kort. Max hamnat på 1 170:1 men det innebär också att svärtan är rätt ljus med sina 0,33 cd/m².

Däremot är vitpunkten (D65) konsekvent alldeles för kall. Enbart vid 0 procent ljusstyrka landar den rätt kring 6 500 Kelvin, men ju mer ljusstyrkan höjs desto mer drar temperaturen mot det kalla (blåa) hållet.

Jag använder mig utav en Datacolor Spyderx kolorimeter samt dess medföljande mjukvara Spyderx Pro 5.6 för att mäta och kalibrera. Efter kalibrering går det att förbättra färgåtergivningen ytterligare lite och framför allt för att få till en färgprofil som bättre matchar sRGB och vitpunkten D65.

Efter kalibrering så ökar förmågan hos 24G2SPU att återge Adobe RGB med två procentenheter, upp till 85 procent, fortfarande en bit ifrån de påstådda 89 procenten. DCI-P3 ökar med en procentenhet upp till 91 procent. Jag är imponerad av denna modellens förmåga och tycker det är ett bevis på att det inte längre krävs stora pengar för att kunna köpa en kompetent bildskärm med en bra färgrymd.

Datacolor Spyderx har också en ljussensor som kan läsa av ljusförhållandet i rummet och föreslå vilken ljusstyrka som är optimal att kalibrera mot och i mitt fall landade det på 180 cd/m² vilket också är den ljusstyrka som jag har kalibrerat mot. Jag var också tvungen att ställa in balansen mellan röd, grön och blå för att kalibrera rätt mot vitpunkten D65. Reglaget stannade på 50, 48, 44, för röd, grön respektive blå. När detta var gjort så landade vitpunktens temperatur rätt, kring 6 500 K. Brightness är då ställt på 24 i OSD, vilket motsvarade cirka 181 cd/m².

Noterbart är att Brightness var inställt på 80 eller runt 330 cd/m² från fabrik, vilket är tokigt överdrivet om man inte sitter med direkt solljus in mot skärmen eller liknande.

Skärmanalys - kalibrerad

Väl kalibrerad förlorar skärmen lite i kontrast vilket är ett resultat av att svärtan ökat något över hela brädet. Däremot blir skärmen kapabel till att nå ännu högre ljusstyrka med en maxnotering om 419 cd/m² vilket är bra mycket ljusstarkare än utlovat. Inget som närmar sig HDR-kapabiliteter direkt, men ändå intressant.

Summa summarum går det att kalibrera AOC 24G2SPU till att troget matcha sRGB/Rec.709 och det gör att skärmen kan användas utan problem till film eller bildproduktion som är tänkt att rymmas inom den färgrymden. Det innebär också att man kan vara ganska säker på att den återger upplevelsen i spel såsom skaparen hade tänkt sig det.

Modellen lider av alla de klassiska problem som finns med IPS-tekniken, såsom IPS-glow och en rätt dålig svärta som gör att svart mest upplevs som mörkgrå. Enhetlighet av svart över panelens hela yta är också ojämn vilket märks främst i mörka scener. Det är inget jag anser är något större tillkortakommande med tanke på prisklassen, men förväntningarna bör inte vara för höga på detta området.

Spelegenskaper

Eftersläpen är förhållandevis höga med moderna mått mätt, vilket jag väldigt snabbt upptäcker då det är lätt att tappa bort muspekaren vid snabba rörelser, i Windows och med maximal uppdateringsfrekvens om 165 Hz. Det är ett säkert tecken på att bildskärmen inte hänger med i uppdateringssvängarna. Så eftersläpsreducering är rekommenderat och jag kom rent subjektivt fram till att Strong är bästa läget för 165 Hz.

Detta läge kan bli problematiskt om bildfrekvensen sjunker för mycket dock. En rätt tydlig överskjutning eller så kallad inverse ghosting, alltså en ljus gloria kring objekt uppstår i lägre frekvenser. Hamnar spelet ofta runt 60 FPS så hade jag rekommenderat att slå ned till Medium. Även om eftersläpen blir lite tydligare så försvinner gloria-effekten markant.

Detta för mig in på adaptiv synkronisering som stöds mellan 48 och 165 Hz, men var uppmärksam på att HDMI enbart klarar av upp till 144 Hz på grund av bandbreddsbegränsingar. Eftersläpsreduceringen är inte heller adaptiv så man får välja vilket som fungerar bäst beroende på var bildfrekvensen ligger oftast. Har man generellt hög bildfrekvens så kör på Strong, hamnar den lägre gå ner till Medium.

Så kallad Black Frame Insertion eller BFI-teknik, finns och det kallar AOC för Motion Blur Reduction eller MBR. Denna teknik tänder och släcker bakgrundbelysningen i väldigt hög hastighet vilket gör att en del av de eftersläp som produceras när pixlarna roterar och skiftar nyans upplevs försvinna. Är man känslig för flimmer så är detta något som bör undvikas som pesten.

Det går att ställa in MBR mellan 0 (avslaget) till 20 (fullt ös). Vid full effekt blir eftersläpen märkbart reducerade och panelen upplevs som väldigt snabb. AOC kompenserar också ljusttyrkan på skärmen i detta läge, för att försöka nå samma nivå som när det är avslaget. Eftersom skärmen intermittent släcker belysningen blir ju den upplevda ljusstyrkan lägre.

MBR fungerar inte i samband med adaptiv synkronisering. Jag hade gärna sett att denna funktionen kommer även till budgetsegmentet men tyvärr inte denna gången.

Slutsats

Det är tydligt att bildskärmsmarknaden är en hälsosam sådan, för panelerna blir stadigt bättre för varje år som går och denna modellen är ett bevis på att budget inte längre innebär att man får tumma på, egentligen någonting annat än möjligtvis pixelantalet. Medan vissa ser detta som en nackdel och lite elitistiskt avfärdar 1 920 × 1 080 pixlars upplösning som en del av historien, finns det garanterat en blomstrande marknad för skärmar av denna kaliber.

AOC 24G2SPU erbjuder ett stabilt paket av funktioner i form av bra eftersläpsreducering med tillvalet att slå på deras BFI-funktion MBR vilket i kombination med den 165 Hz snabba uppdateringsfrekvensen producerar en skarp bild som jag tror även en del riktigt kräsna FPS-spelare hade gillat. Givetvis så kan den inte tävla i något toppsegment i området men det är heller inte poängen.

Färgåtergivningen och ljusstyrka är oväntat bra och med kalibrering blir det förträffligt bra, i alla fall så länge målet är sRGB/Rec.709 och inte avancerad färgreproduktion, men då är inte heller denna prisklass rätt. Två HDMI, Displayport, VGA och USB-hubb är en stabil uppsättning anslutningar som inte gör mig besviken heller.

Det finns en liten nagel i mitt öga och det är styrningen för OSD. Det är inte bara en gång som jag råkat att stänga av bildskärmen istället för att trycka på menyknappen. Dessa två är precis bredvid varandra. Jag tycker det är beklämmande att det ska vara en så dålig inställningsupplevelse bara för att det råkar vara en budgetmodell.

AOC lyckas med vad som troligen är målet här och det är att erbjuda en prisvärd 24-tums 1080p-skärm som presterar föredömligt både som spelskärm, men som också har en förvånande bra färgåtergivning. Problemet som jag ser för stunden av detta test är att den föregående modellen erbjuder nästa samma sak fast till ett mycket lägre pris. AOC 24G2SPU är en bra bildskärm men för stunden lite för dyr. Kommer den ner ett par hundralappar så är den ett utmärkt köp.

Fördelar

• Bra färgåtergivning

• Bra eftersläpsreducering

• Bra stativ för ergonomi

• Mycket för pengarna

Neutralt

• Inbyggda högtalare kan ju vara användbart

• USB-hubb

Nackdelar

• OSD-styrningen är under all kritik

• Dyrare än sin föregångare

Pris vid publicering:Runt 2 400 kronor
Lägsta pris just nu: